Lördagen den 19 juli kl 11.00 till 16.00 bjuder vi in er till vernissage på Brucebo konstnärshem! Det är Harald Lowden som ställer ut sin konst i laden på Brucebo under en julivecka i år. Harald var en av Brucebostiftelsens konststipendiater under 1980-talet och vi välkomnar honom tillbaka!
Så här skriver Harald om sina minnen från stipendiatstiden och vilken betydelse det hade och har för den konst han presenterar på Brucebo under sommaren 2025:
Carolina Benedicks-Bruce målade akvareller så levande att minnet av dem alltid varit kvar hos mig. Sommaren 1984, då jag var stipendiat på Brucebo, såg jag dem för första gången. Vår lilla familj fick den sommaren bo i Själsö och följa havet och vädret i alla dess skepnader. Det fanns en mystik kring Brucebo. Någon gång smög vi fram till den lilla skrivarstugan vid havet och kikade in. Drömde om ett konstnärsliv nära naturen och ljuset. Mer än 40 år senare sluts cirkeln. I min fantasi såg jag hur Carolina kunde se blommorna nära havet som en vild rabatt, hur hon tidigt på morgnarna gick ut och skissade, tätt följd av hennes älskade husdjur. Jag undrade över känslan av att fortsätta leva så många år efter att ha förlorat sin make. Jag tänkte att havet och luften kunde spegla hennes sinne.
Under flera år har jag då och då suttit utomhus och målat landskap inför motivet. Att sitta i naturen med pensel, färger och ett vackert papper, att vara i samma ljus som motivet, ger en intensitet i upplevelsen som är unik. Detta rör sig in i målningar som kommer till i ateljén. Motivkretsen har varit densamma genom åren, människor, landskap, vatten, hav, djur, blommor, oftast utomhus, en slags berättelser. I enstaka lyckliga stunder uppstår en lågmäld eufori i arbetet. En känsla av att vara inne i bilden omgiven av motivet. Nu har jag tagit detta vidare inspirerad av Carolina och minnet av Brucebo. Fantasilandskap med luft och ljus parat med abstrakt materialkänsla/uttryck. Först nu vågar jag bejaka och bli inspirerad av stämningen i måleri gjort vid förra sekelskiftet. Kan vila i osäkerheten.
Lusten till måleriet och materialet förflyttar mig till en plats eller till själva luften vid platsen som träder fram ur slumpeffekter, övermålningar och borttorkad färg. Ur det skissartade glimtar något oväntat fram. Ett hänförande ögonblick av dofter, ljus och vind. En hastig syn som liknar en förtätad dröm. En kanske övermodig förhoppning, om att en betraktare av bilden under några sekunder får vara med om något liknande, ger måleriet mening.
Stort tack till Brucebostiftelsen och särskilt ledamot Marika Gahnström som gett mig denna inspiration och möjlighet till utställning!